Heja mamma!

Jag gjorde det – and then some!

Mitt mål var att komma under tiden 4.45 och min sluttid blev 4.34. Så. Jävla. Bra. Du anar inte hur nöjd jag är!

Om jag skulle beskriva loppet med ett ord är det ordet Misär. Jag frös som en hund i 3 timmar. Minst. Det var så jag kände mig lite rädd för konsekvenserna av detta. Jag kunde inte böja fingrarna än mindre använda dem till något. Kanske var det just det som gav mig incitament till att springa snabbare. Ute på Gärdet kände jag att jag av ren självbevarelsedrift var tvungen att öka takten för att hålla värmen. +4 grader och regn och snålblåst. Thanx! Jag använde den lilla finmotorik jag hade kvar för att få in hörlurarna i öronen, dammade på ordentligt med volym och gjorde 6 snabba kilometrar. Ultramaken gjorde ett försök att dämpa farten men jag var tvungen att köra. Hårt. Han fick kasta in sig bakom mig. Follow.
Vad värt det är med publiken och speciellt de man känner som ropar ens namn. Tack Skogis, Helena O, Malin, Tero och Anders! Och om jag inte såg/hörde just dig, tack ändå!

Ett extra tack till bästa Anna som stod i timmar bara för att ge mig cola. Fan, vad gulligt!

Syrran och Mange… Ni är bäst! Tack!

Sist men inte minst. Bästa, bästa och finaste Andreas. Vad vore jag. Utan Dina andetag.

Från en trött liten donna som känner sig on top of the world

Skål på Dig!

Vid ett par väl valda tillfällen under loppet kommer jag sätta igång Spotify för att kicka igång kroppen och lägga in en extra växel. Jag vill inte ha musik i öronen hela tiden utan som en energikick att ta till när det behövs, när jag känner att kroppen behöver öka farten. Det kan den behöva göra dels för att få en bättre sluttid men också för att inte fastna i ett monotont tempo. Jag bjuder på min playlist speciellt utformad för detta ändamål. OBS! Bör användas med försiktighet och kan resultera i mycket glädje och fart.

Proud Mary står ju ut från mängden men det är en kul låt med fart och fläkt. Perfekt som spinninglåt och en favorit hos mina deltagare.

Big time!

I övermorgon är det dags och imorgon hämtar jag ut nummerlappen. Även om det finns ett visst pirr i magen (såklart!) är jag lugn. Jag vet att jag vinner över distansen, den pallar jag. Mitt tidsmål på 4.45 är viktigt och jag kommer jobba hårt (jä*ligt hårt) för att nå dit men det är inte jordens undergång om jag inte når det. Jag kommer ha kul ändå.

Shit, vad kuuuul!

Idag kör jag det sista passet innan maran. Det blir 20-30 minuter lugn löpning. Syftet är bara att hålla igång benen, inte stelna ihop innan The Day. Sen är jag redo. Det är jag i och för sig redan nu. Det kommer att bli så kul. Vilken fest vi har framför oss; jag och alla andra som har turen att få springa. Lyllo oss!

Efter målgång blir det mitt och makens numera årliga hotellmys. Kan det bli mer romantiskt än en mara och sedan middag och en natt på hotell? Jag tror inte det.